Jag har tänkt mycket på hur man egentligen får reagera i olika situationer. Eller snarare tänkt på att det är så att man inte ens får reagera alls. Att man ska ta allt med en klackspark och ba, ja men det är ju ideologiskt fel men i känslorna påverkar det mig inte alls. Tifuckinghi.

I sommar har jag haft problem med gubbar. Jobbakompisgubbe och alkoholistgubbe. Jobbakompisgubben skämtade om hur alla borde kolla in mina schyssta mjölmaskiner och sen att vi skulle knulla på en plats ”där ingen skulle höra mig skrika”. Jag blev otroligt ofantligt illa till mods. Men det var ju bara för att han visste att jag tog illa upp som han höll på så där fick jag höra. Hade jag tyckt att det var ok med sexistiska skitskämt hade det aldrig hänt. Men va fan är det för jävla argument egentligen? Hade jag inte tyckt det var jobbigt är det väl fan fritt fram att prata om mina pattar så att jag hör. Då hade jag inte brytt mig. Sen när kan man bortförklara dumt beteende med att personen VILLE att en skulle bli ledsen och därför gjorde det. Gör inte det henom till en ännu större ännu mer pulserande jävla rövfinne? Jag tycker det.

Och alkoholistgubben var ju fan ännu värre. Han låg utslagen i stadsparken så jag gick fram och kollade om han var okej. Samma gubbe sökte senare upp mig, berättade att han var en mördare och skulle ha ihjäl mig om det var så att jag inte ville ligga med honom. Även har reagerade jag olämpligt. Jag blev förjävla arg men fick bara höra att det inte va nå farligt egentligen LOL. Mitt rövhål inte nå farligt. Jag blev dödshotad. Han var ju det precisa exemplet på vad man alltid blivit varmad för. En antagligen smittsam jävla äckelgubbe som gömmer sig i parker och vill ligga med en. Han lutade sig in och luktade mig i nacken som hälsning. Att jag inte spontandog rakt där är bara ett exempel på fantastiskt framgångsrik överlevnadsförmåga.

Jag hade inte önskat något fackeltåg i min ära här. Men om människor hade blivit arga med mig kanske det hade känts bättre. Om folk till mig hade ba, ”det är för fan inte okej att folk beter sig såhär och det är okej att du vill slå folk på diverse känsliga kroppsdelar nu. Du får vara arg. Jag är arg med dig.”. Det hade varit fint. Gör så i framtiden vet jag.

http://www.qx.se/samhalle/23262/tonaring-stenades-till-dods-i-somalia-for-att-han-var-gay-

http://www.avaaz.org/en/maldives_global/?pv=64

Och det är sånt här som händer, i vår värld, idag. Nu. Förra veckan. Vi gråter över människoliven som tog slut under förintelsen men vi ser inte det som händer nu. Det finns ett geografiskt avstånd mellan oss och dem, och på något sätt så påverkar det hur vi känner över saker och ting. Mänskligt lidande på andra kontinenter för människor som inte pratar som oss är inte lika viktigt som vårt. Vi blir liksom mättade över de öden som existerar. För allvarligt, de är ju i princip oändliga. Det händer hemskheter hela tiden överallt. Det som stör mig mest är att vi på något sätt nöjer oss med det. Vi accepterar vår egen maktlöshet. Men det behöver ju inte vara så. Världen har förändrats förut. Människor har förändrat världen förut. Jag vill att vi ska vara såna människor. Som inte bara tittar, blir lite ledsna och sen sätter på paradise hotel och har långa samtal om hur plasttuttar inte alls är lika sköna som naturliga. Jag vill inte att vår kultur ska vara en med dominerande drag av positivt tänk och kroppsmedvetenhet. Jag vill att vi ska våga skrika, tänka och sparkas när det så behövs. Vilket det alltid gör, både i stort och litet. Att vi pratar med varandra och medvetet fattar beslut som leder till något annat än det vi har. Att vi slutar med skitsnacket om att folk överreagerar. Ja för i helvete, det kanske är fallet, men då reagerar man ju i alla fall. Jag föredrar det över apati vilken jävla dag som helst.

Miljövänlig, och förförisk!

Hallå!

När jag ser tillbaka på de samlade livserfarenheter som jag kommit över de senaste 21 åren så blir jag ibland väldigt förvånad. Frågor som jag redan för 10 år sen trodde hade uppenbara svar har visat sig vara fullständigt felaktiga. En sån sak som gör mig vacker t.ex. Vad gör mig snygg? Vad gör att folk kommer fram och raggar? Julia 10 år trodde att människor blev attraherade om man gjorde sig snygg. Om man satte på sig någon snygg klänning, släppte ut håret och tvättade bort färgstänken från armarna. Nu har jag ju då aldrig målat så särskilt mycket men jag refererar till en film som jag inte kommer ihåg vad den heter så stilgreppet måste accepteras. Men nej. Jag hade fel. Visst att främlingar har visat intresse när jag varit fin. Men det är inte det som drar till sig människor. Det är det bussar som gör.

Ja just ja, bussar. Kollektivtrafik. Om vi sorterar raggningsförsök från främlingar i olika kategorier utefter omständigheter så är det bussar som vinner. Man hade hoppats att krograggen hade ens konkurrerat där men helvete heller. Busshögen är fantastiskt mycket större. Men jag undrar, vad är det som gör bussar till en så fin raggningsplats? Varför ska man prata och klappa på främlingar just där? Är det faktum att raggningsobjektet har begränsade rörelsemöjligheter på bussar? Kan det vara så att det lite diskreta ljuset på bussarna har någon sensuell härlig känsla som bara jag har missat? Är det så att jag blir helt fantastiskt snygg när det luktar lite illa och och guppar lite mycket? Jag tror på det sista.

Mina samlade erfarenheter säger mig att om jag någonsin skaffar mig en partner så ska vi åka buss tillsammans jämt! Då kommer hen aldrig lämna mig!

Taggad

Cannibal holocaust.

Okej, så nu gör jag det. Jag ska se filmen. Just nu så rullar intron i bakgrunden, ångesten är ett faktum. Jag är en väldigt blödig människa som helst undviker att titta på snusk. Såvida det inte är stora finnar eller kanske något töntigt intro till gammal porr. Sånt är kul. Inatt så drömde jag att jag klippte av huvudet av en människa som hade en sköldpaddshals med en kökssax. Misstänker att mitt undermedvetna laddade inför det här. Hualigen.

Okej, så nu dödade de sin mat och den levde och jag spontan-stägde av. Intressant upplägg, det är alltid intressant med framställningen av primitiva stammar. Motsättningen mellan civilisation och det fullständigt ohämmade som av en anledning råkar vara både brunt och innehavare av allt som är vidrigt med mänskligheten. Intressantast här i de eh, typ elva minuterna jag har sett är att de som man fått följa än så länge verkar vara ganska vidriga de också. Har en pojkvasker i koppel och jag vet inte vad. Klickade mig fram mellan några scener och såg väl våldsporr och dödadjurfeticher. Hemskt. Jag saknar Disney.

 

Förlåt för att jag har elaka fördommar.

Skolan är igång igen. Idag började nationalekonomi A och jag är försiktigt optimistisk. Jag är en jävla vänstermupp som har svårt att se mig själv sitta och plugga nationalekonomi med en massa människor som ser ut som parodier på MUF-medlemmar. Men kursen verkar bra strukturerad och jag har ju mina medlärare med mig. Jag tror att det ska gå bra bara jag kommer över mina fördomar. Jag är en så jobbig människa på det sättet, jag lägger otroligt mycket av min vakna tid på att störa mig på fördomar och generaliseringar men jag kan i samma mening som jag fördömer sexism dra något vidrigt skämt om människor som har på sig pikétröjor. Dåliga dåliga dubbelmoral. Jag tror inte att jag är den värsta sorten i alla fall, man kommer sällan hitta mig försvarandes mina elaka generaliseringar.

Så förlåt alla människor med pikétröjor! Förlåt för att jag är elak och tror att ni är humorlösa. Jag har ingen grund för mina påståenden, det är bara fördomar som jag skapat för att ni är motsatsen till det jag är van vid. Jag hoppas att vi kan bli kompisar ändå, och att jag aldrig låter mina fördomar påverka hur jag behandlar er. Det är ju inte rättvist.

Provocerande feminist.

Igår så pratade jag aningen aggressivt med somliga människor ansåg att jag var dum i huvudet för att jag kallar mig feminist. Jag borde vara humanist istället. Humanister tycker ju precis samma sak som vettiga feminister. Alltså den lilla minoritet av feminister som inte hatar män och inte vill se världen som ett fascistiskt matriarkat. Jag försökte förklara hur jag menade med att kalla mig feminist. Att jag inte hatar män mer än vad jag hatar resten av världen och att jag inte är empatilös när det gäller alla hemska saker som händer människor som inte är kvinnor. Jag är faktiskt en rätt empatisk person i lag. Och fast jag är feminist så intresserar jag mig för andra saker också, typ tv-serier och god mat. Jag är alltså helt människa OCH feminist. Sen så anser jag att det finns en könsmaktsordning och att människor blir begränsade av allt för smala könsroller. Det tyckte de också var en tråkig grej, men man får inte kalla sig feminist för det för det antyder en inriktning på kvinnor. Man får inte det. Jag visste inte hur jag skulle svara på detta. Jag höll ju med dem om att annat är intressant än bara kvinnorollen. Jag var ju jättesnäll. Men ordet feminist var bara så jävla provocerande. Jag avslutade konversationen med att byta ämne. Jag visste inte vad jag skulle säga. Kanske var det de fyra ölen på en relativt tom mage, kanske var det det faktum att klockan var någonstans mellan 00 och och 02 på morgonen. Kanske kommer jag inte på en ultimat försvarstaktik nu för att gårdagen har satt sina spår i mitt medvetande. Kanske kommer jag på något asbra imorgon. Men tänk om inte. Tänk om jag bara kommer sitta stum och lyssna och inte kunna förklara. Det skulle vara hemskt, jag tycker att jag är en helt okej verbal person. Hur gör man?

Taggad , ,

Arga pojkar som också vill få göra abort!!!

Hej. Jag heter Julia. Jag är arg för att jag tycker att folk tycker fel. Jag läste ett inlägg inne hos mondokanel (http://mondokanel.wordpress.com/2013/01/13/preventivmedel-pa-konen/#comments) om preventivmedel och hur i och med tanken att alla kvinnor ska gå på pillret så skapar vi ett klimat där allt ansvar när det gäller att se till att sexande inte leder till ett barn ligger på kvinnan. Man kan ju anta att det ska vara så då det är kvinnan som blir gravid men nu när förhoppningsvis alla som har ett aktivt sexliv vet hur man gör ett barn så känns det som att i alla fall hälften av det förebyggande arbetet borde ligga hos den spermasprutande parten. Men icke.

Ett tankesätt som jag har lyssnat intresserat på är den där man anser att det är orättvist att män inte har något att säga till om när det gäller aborter. Då kan de ju bli lurade till att bli fäder fast de inte vill! Kvinnor kan ju stjäla deras sperma och göra ett barn som de sen tvingas betala för. Dumma kvinnor! Och jag kan väl hålla med om att det finns en problematik i detta, efter att utlösningen är ett faktum är det inte så mycket mannen har kontroll över längre. Jag anser att kvinnan inte har det heller, jag vet i alla fall ingen som har varit fullständigt medveten om vad och när spermierna gjorde sin grej i deras livmoder. Själv är jag livrädd för hela grejen, att min kropp kan börja knåpa ihop en bebis bara för att jag har haft lite sex. Mind. Blown.

Men vi kvinnor kan ju ändå välja att göra en abort, vi har makten att avsluta den process som börjat. Men det har inte män. Men hur kan vi förändra det? Vi kan inte ge män aborträtt, inte under några omständigheter kan vi ge rätten över en människas kropp till någon annan. Ska vi ge dem rätt att avsäga sig föräldraskapet då? Nej. Det tycker verkligen inte jag. Precis som i preventivmedelsdebatten så skapar vi då ett klimat där mannens sexualitet blir fullständigt konsekvensfri. Och jag är så trött på den synen på manlig sexualitet! Den finns överallt. Det är den gemensamma nämnaren när man pratar om allt från våldtäkt till preventivmedel till aborter till ”the friend zone”. Mannens konstanta rätt till att stoppa sin snopp i slidor utan att behöva ta hänsyn till något. Att sex är något som varje man förtjänar och att det är kvinnans ansvar att de till att den rättigheten uppfylls utan några drygheter på köpet. Så vi ska ta hand om preventivmedlen och den eventuella graviditeten och stämplas som fittor när vi inte ligger med våra vänner som vill ligga med oss och det är helt okej för att mannens sexualitet är viktigare än vår. Så de får komma lite var de vill utan att tänka på konsekvenser för det ska vi redan ha fixat. Mitt arsle.

Tänk vad ett litet filter kan göra

Före och efter. Man kanske borde testa photoshop sen, då jävlar blir jag nog knullbar!

20130114-143638.jpg20130114-143620.jpg

Våldtäktskultur.

Häromdagen så publicerade genusfolket en artikel om våldtäktskultur och jag måste ha läst den minst fyra gånger sen dess. De skriver:

Våldtäktskultur kallas det. Våldtäktskultur innebär förenklat den kultur av rädsla och ständig medvetenhet om risken att bli våldtagen som kvinnor runt om i hela världen växer upp i och tvingas anpassa sig till varje dag. Kännetecknet för en våldtäktskultur är att kvinnor på en mängd olika sätt skuldbeläggs för sin egen våldtäkt om de inte lever upp till de krav som våldtäktskulturen har ställt upp på hur kvinnor ska skydda sig, samt att mäns sexualitet utmålas som okontrollerbar och alla män som potentiella våldtäktsmän.

Det är en beskrivning av Sveriges ohållbara krav på varje enskild individ och i dessa krav så finns det en sån jävla bipolaritet. Å ena sidan ser jag människor som skriker om att mörda våldtäktsmän, det är arbetsläger i Sibirien hit och kastrering med slöa kökssaxar hit men å andra sidan ser jag det konstanta jävla skuldbeläggandet av offret. Men varför var hon ens där? Varför hade hon på sig det där? Alla vet ju att han är skum. Man kan ju inte vara så trevlig mot folk man inte känner. Och jag förstår inte hur de två sidorna går ihop. Kan han verkligen vara så vidrig om hon ändå kunnat undvika det bara genom att uppfylla några grundläggande anti-våldtäktsregler? Skulle han kanske varit en hur snäll kille som helst om hon bara inte blivit så full att kjolen åkt upp över rumpan? Om hon hade ändrat sig så hade han inte blivit en våldtäktsman, men med den logiken är ju inte han värd fördömande alls. Det är ju synd om honom. Det är kanske helt enkelt bara överfallsvåldtäktsmännen som borde bestraffas. De har nog en mentalitet som är helt skild från oss vanliga människor. Oss vanliga snälla killar och tjejer och vanliga snälla våldtäktsmän som inte visste vad de gjorde.

Jag tänkte faktiskt sådär själv när jag var yngre, innan jag själv fann mig själv i ”skyll dig själv”-kategorin. Jag såg på hemska händelser och allt som ledde upp till dessa hemska händelser som en rät linje. Offren levde inte bara sina liv utan de fattade medvetna val över att sätta sig själva i farliga situationer. I den världen så lät det vettigt att det är lite mer okej att våldta någon som knullar väldigt mycket eller som har flirtat väldigt mycket med våldtäktsmannen. I det liv som jag lever nu är det omöjligt att acceptera den logiken. Jag dricker väldigt mycket i perioder. Jag ligger fast jag inte har ett förhållande. Ibland klär jag mig så att tuttarna hänger ut. Jag vet att ifall jag skulle bli våldtagen nu så skulle man kunna peka på hundra saker som jag gör fel. Hundra saker som gör det lite mer okej att stoppa en snopp i mig mot min vilja än för fyra år sen när jag varken drack eller knullade. Men jag gick inte från den personen jag var då till det personen jag är nu med ett mål i tankarna. Jag tänkte inte att ett riskbeteende nog skulle vara fräsigt och kul. Det liksom bara blev så ändå för att jag är ung och vill leva så mycket jag kan med de medel som jag har. Och jag kommer nog hamna aspackad i sällskap av fulla pojkar igen en massa gånger. Jag kommer nog ligga igen. Jag kommer nog uppvisa en massa riskbeteenden men jag tror inte att jag kommer att bli våldtagen för det. Men jag vet att om jag blir det så tror jag inte att jag kommer hata mig själv för det. Jag som potentiellt våldtäktsoffer ska väl ändå få leva minst lika mycket som de potentiella våldtäktsmännen? Eller?

När allting bara flyter på

Jag har precis som jag nämnde i föregående blogginlägg hamnat i en otroligt trivsam lunk i livet. Jag träffar mina vänner och tentapluggar tills jag darrar och har ändå energi nog att gå till gymmet och hälsa på min mamma. Jag håller mig visserligen fortfarande vaken med hjälp av kaffe men nu är det typ.. två koppar om dagen istället för mina vanliga sju. Och det känns bättre! Till och med nikotinet och jag håller på att glida ifrån varandra. Vi återförenas väl i en prilla sådär varannan dag men den konstanta och tvångsmässiga fellation på 20 cigg om dagen har tagit helt slut. Och det känns också väldigt bra! Idag fick jag till och med svar från vikariepoolen för lärare som sa att de så gärna ville ha kontakt med mig. Det betyder att de vill att jag ska jobba. Det betyder att jag kommer att jobba vid sidan om universitet. Med mitt framtida yrke, hej arbetslivserfarenhet liksom! Det är fantastiskt. Jag fick godkänt på min omtenta också.

Nä, nu känns det som att jag bara spyr ut mig regnbågar och glittercupcakes. Men det gör mig ingenting! Man behöver inte vara cynisk och sur hela tiden.

Det är gött å leva!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.